I helgen har kroppen fått arbeta, med motorsågen, för att få undan vindfällen från skogens stigar. Morgonens minusgrader har fått ge vika för solens strålar. Det är fortfarande vinter, men i lä bortom vinden då solen står som högst, fås en föraning om de varmare dagar som nu kommer allt närmare.
De är lätta att missa föraningarna, buden om att det önskvärda finns där. Det är lätt att bli kvar inne i mödan. Solens värme är en föraning om dagar då ytterdörren står öppen, då kvällarna är ljusa och då det finns tid att sitta ute länge. De upprensade stigarna ger en föraning om lätta steg över skogens stigar, om de första små gula kantarellerna och korgen full i blåbär. Oavsett vad livet bjuder just idag, var vaksam på de föraningar som söker din uppmärksamhet i förhoppning att du ska se dem.
Har inte tänkt på det på det sättet, att just föraningen att något är på gång faktiskt kan vara den allra bästa känslan. Eller inte satt namn på känslan på det sättet…alla mina idéer ger många föraningar:) Jag tar till mig ditt kloka råd att vara vaksam på föraningar för det är ju rent slöseri att missa dem. Tack!
Det går att skriva mycket om vägen till föraning just i den här bokens kontext, och kanske gör jag det en dag. Ikväll nöjer jag mig med att uppskatta ditt självklara förhållningssätt till föraningarna och håller med, det är ett rent slöseri att missa dem.