Mot en önskvärd framtid
Ett stycke från Dalslands monter på årets bokmässa i Göteborg.
”I det förflyttande samtalet tar någon på sig ett värdskapet. Med värdskapet följer att de egna historierna ställs helt åt sidan… …Syftet är att i det som berättas hitta ledtrådar som hjälper den berättande att nå det som önskas.”
Om värdskapet som en del av samtalets tysta kunskaper.
Sista maj, sista dagen av de fyra månader under vilka en dag i veckan skulle åtgå till att färdigställa boken och få ut den på marknaden. När beslutet om tjänstledighet togs var det tid som behövdes. En vag bild av framtiden fanns men det var då så många frågor och vägar att välja, som myrstackens alla gångar. Idag fick jag vara med när en ledare stolt delade ut boken jag skrivit och jag fick se glädjen hos de som fick den.
Efter att ha sått och vattnat börjar nu boken sköta sig själv. Egenutgivna böcker har svårt att slå sig fram på många arenor där de stora förlagen dominerar. Två sådana arenor är att bli recenserad av bibliotekstjänst och att få stöd för produktionskostnader från Kulturrådet. Idag fick jag se omdömet från bibliotekstjänst som förklarar de senaste dagarnas beställningar därifrån. Jag ombad också att skicka fler böcker till ledamöter i Kulturrådet för genomläsning inför beslut denna månad, vilket innebär att ett första steg i den processen är avklarat. Bokbeställningarna rullar in och förfrågningar om att prata kring förflyttande samtal följer i dess spår. Förlaget Catwood sköter sig bra. Jag tar det nästan för givet fast jag för fem månader sedan inte visste att förlaget skulle startas.
Om jag vid beslutet att ta en dag ledigt under våren hade formulerat en önskvärd framtid för denna dag hade jag inte önskat något mer. Allt jag önskade och lite till har slagit in. Jag har efter många år färdigställt en bok jag är mycket stolt över, en bok som uppskattas. Boken tar för sig på en marknad där så många vill synas och sälja. Då så mycket annat lockar är det nu viktigt att inte glömma bort hur många år jag har drömt om detta och att jag nu lever den drömmen. Detta är ännu en dag värd att fira. Vad av ditt önskvärda lever du som är värt att fira?
Igår hade vi fest. En milstolpe är nådd och jag är trött. Huvudvärken påminner om allt arbete och den anspänning det innebär att göra saker för första gången. Elever från Strömkullegymnasiets livsmedelsprogram hade dukat upp snittar och bubbel på vita dukar så att lokalen andades fest redan innan någon annan kom. En underbar blandning av nya och gamla vänner valde att fira med oss. Bygdens lokala bondeledare var där liksom kollegor från förr. Jag pratade om boken i en halvtimme och alla såg nöjda ut. Även denna kväll understryker vikten av tillsammans. Det är då vi är tillsammans det blir roligt, och kreativt. Ur minglets samtal följde nya idéer som redan håller på att följas upp.
Några som står mig nära har fått ta del av boken före utgivning. Häromdagen fick jag en återkoppling som gladde mig mycket. Jag delar den delen av brevet som återkopplar till boken.
Du har ett härligt flytande språk och ovanlig berättarförmåga, som ibland utvidgas till små mininoveller av stor skönhet. Vi njuter.
Till skillnad från de flesta som skriver psykologiska/pedagogiska handböcker är det uppenbart att din målgrupp – dina läsare – är tänkta just som de vanliga människor i många olika professioner och situationer som känner behov av din hjälp. Det har gett en text med en ton liknande Paulo Coelhos, vars bok Alkemisten, jag läst med stor behållning sedan jag fått tips om den av dig för många år sedan. Man mår helt enkelt bra av din text som känns inbjudande.
Barbro och Kurt
De skriver vidare att bokens många exempel på tillämpningar uppskattas, vilket jag uppskattar, då en av många avvägningar som har gjort i skrivandet är just balansen mellan att beskriva genom exempel och anekdoter ställt mot alternativet att beskriva genom underliggande teorier.
Firande av tagna steg är bra tillfällen till att stanna upp. För många år sedan skapade jag en mental bild av hur det skulle vara när den skrivna boken faktiskt var skriven. Då boken fanns i mitt hus. Var jag skulle sitta, hur jag länge skulle hålla i boken utan att öppna den och en lång rad andra detaljer om hur det skulle vara då. Det har hjälpt mig i stunder då projektet har känts motigt. Den senaste månaden har tiden gått åt till att bygga upp ett förlag och alla kontakter som krävs för att få boken till dem som vill läsa den. Förlags- och försäljningstankarna snurrar så fort nu att själva boken mest är något som ska bäras och skickas.
I en tid av göranden och måsten är det lätt att just göranden och måsten prioriteras, vilket riskerar att gå ut över glädjen att nå dit arbetet leder och att fira det. Inte sällan arbetar vi så hårt för att uppnå något, att vi väl där glömmer att glädjas eller till och med är oförmögna till det. (sida 276)
Därför får förläggaren ledigt ikväll. Ikväll finns ingen marknadsförare eller försäljare utan bara en författare som ska få hålla i sin bok. Brasan ska tändas, något rökigt ska hällas upp sedan ska vi njuta av alla steg som har fört oss hit utan att ägna några tankar åt de steg som ska tas imorgon.