Mot en önskvärd framtid
Ett stycke från Dalslands monter på årets bokmässa i Göteborg.
”I det förflyttande samtalet tar någon på sig ett värdskapet. Med värdskapet följer att de egna historierna ställs helt åt sidan… …Syftet är att i det som berättas hitta ledtrådar som hjälper den berättande att nå det som önskas.”
Om värdskapet som en del av samtalets tysta kunskaper.
Det har nu gått några veckor sedan jag fick vara avslutningstalare på en tvådagars konferens i Lösningsfokus, eller LOFT som de säger i Norge. Det jag främst bär med mig från dagarna i Molde är alla de utövare som berättade om hur lösningsfokus hade förändrat deras vardag. Verksamheter av helt olika slag, som Posten i tider av nedskärning, socialtjänst och förskolor, alla berättande om hur det hade blivit roligare att gå till arbetet och hur dagar av sjukskrivningar hade minskat.
Hur felet ser ut och vems det är låter sig gärna ältas. Hinder och omöjligheter låter sig byggas. Med fokus på lösningen väcks nya tankebanor. Sida 28
Audhild Mork, Aura Consulting, som arrangerade det hela visade verkligen vad som kan åstadkommas då någon enträget under många år bär och sprider en övertygelse om ett förhållningssätt som gör våra dagar och verksamheter lite bättre. Ett enträget arbete över flera år med fokus på det som fungerar ger positiva effekter oavsett typ av verksamhet.
Vi behöver ibland hoppa på ett tåg i farten utan att riktigt veta vart det leder. Vi behöver ta oss tiden att göra något oförväntat, prioritera det vi brukar prioritera bort, och se vad som händer. Det kan vara att resa till ett fjärran land, att gå på ett oplanerat möte eller att bara i några minuter i ord eller bild fånga det som kommer till oss, inifrån.
Ibland behöver vi ”störas” för att hoppa på tåget. Ann Westermark, www.skrivhalsan.se, utmanar oss att i exakt tre minuter skriva det som kommer efter några givna ord. Kreativiteten i en grupp är häpnadsväckande när skrivandet sker kravlöst. Häpnadsväckande är också hur olika bilder vi målar upp utifrån en text någon annan har skrivit.
Vad händer om du tar dig exakt tre minuter och skriver det som kommer efter: Där låg ett papper med ordet fri…
Den som drar ett streck på ett papper eller ritar en bild, skapar något som går att använda i samtalet. Bilden kan bli till en metafor att prata ”genom” så att verklighetens förminskande detaljer smidigt kan passeras. Med ett knippe färgpennor kan bilden ytterligare fängsla och föra sinnet till det kreativa, om så bara i val av färg och vad de nu står för. Sida 215.
När vi utmanas av att någon verkligen behöver prata med oss om det som är viktigt, är det lätt att dra sig undan. För att inte förvärra något tar vi oss snabbt bort från det känsliga genom att skämta till det, byta samtalsämne eller flytta samtalet till hur någon annan har löst liknande utmaningar. Vill vi verkligen finnas där för den som öppnar sig är styckena nedan värda att bära med sig:
Enkelheten
Så länge du inte med färdiga formulär och analyser riskerar att förminska någons tankar och möjliga vägar kan du bara göra rätt.
Så länge du uppmuntrar till att se vad i framtiden som är önskvärt, vad som fungerat, fungerar och i framtiden kan fungera kan du bara göra rätt.
Så länge du ställer din egen agenda åt sidan med dina förslag och lösningar, och med det helt och hållet frågar och lyssnar efter det den du pratar med redan bär kan du bara göra rätt.
Så länge dina frågor är öppna, enkla och utan ledande baktankar, och du vågar ställa dem så, och så länge du tar emot svaret oavsett hur det ser ut kan du bara göra rätt. Sida 37
För den som tvingats lämna allt, familjen och språket, finns det dagar och perioder då orken inte riktigt räcker till. Vilsen i ett nytt land är det svårt att hitta sin väg och som god man är det jobbigt att se på när vägen är svår att hitta. Igår öppnade sig en ny möjlighet ur det som så ofta sätter stopp. Då pojken inte kommer till ett avtalat möte på skolan väljer läraren att söka upp pojken på boendet. Jag vet att personal på boendet och lärare på skolan regelbundet samtalar för att tillsammans göra det bästa för pojkarna men det här kom som en överraskning. Tillsammans kunde läraren och den nyvakna pojken med hjälp av tolk hitta en väg som tidigare inte varit synlig för vare sig pojken eller mig. Till veckan ska han träffa läraren igen för att följa upp. Det är stort när någon gör mer för oss än vad som förväntas. Låt oss göra mer av det, det där lilla extra.
Det är viktigt att konstatera att alla redan är på god väg. Alla har en skattkista av erfarenheter och resurser att ösa ur. När stora stunder i livet analyseras visar det sig att de är uppbyggda av många små steg. De första stegen kräver ofta både nyfikenhet och mod, medan många av de följande stegen sedan går av sig själv. På gott och ont sparar minnet mycket av det livet har bjudit. I samlandet av resurser gäller det att sätta sökarljuset på det ljusa, att belysa de ögonblick i livet som har uppnåtts med glädje och stolthet. Det är i de ögonblicken resurserna ger sig till känna (sida 68).
Under skärtorsdagen hade vi tjuvsläpp på boken Förflyttande Samtal för de närmaste grannarna. Det var fantastiskt roligt att så många valde att komma och också ett skönt kvitto på hur måna vi är om varandra här en bit utanför tätorten.
Låbyns Gård hade som i fornstora dagar mottagning under hela kvällen. Jag valde att presentera boken knuten till berättelser hämtade både från gården, släkten och vår socken Laxarby. Det blev en presentation på drygt tretton minuter. Jag vet det, för jag valde att spela in presentationen. Min fru ville inte hålla i mobilen så det fick räcka med ljud och kanske var det lika bra. Det som främst slog mig när jag nu i efterhand lyssnade på anförandet var värmen och delaktigheten från de som hade kommit för att fira boken med oss. En liten kvick fråga från någon för att lätta upp. Ett historiskt förtydligande av någon som varit med mycket längre än oss som nu bor här.
När jag idag efter en knapp vecka var mogen att lyssna till anförandet var det i förhoppning att lära mer om hur den röda tråden höll, hur mitt valda upplägg fungerade och hur jag lät på inspelningen. När jag nu lyssnar är det i lika hög grad de lyssnande jag hör, hur de skrattar och när de gör det, hur de sitter alldeles tyst och låter orden sjunka in och när de gör det, hur vi gör detta tillsammans.
En av de mest utmärkande egenskaperna hos oss människor är vår vilja och förmåga att kommunicera. Alla lever i sin egen tankevärld där tankar och reflektioner får husera ostört. Ostörda tankar har sin plats, men för den som är ensam i sina tankar allt för länge, lurar leda och stagnation. Det är där tankevärldarna möts som det fungerande bekräftas. Nya idéer får sitt värde då de prövas på andra. På samma sätt kan en grupp tycka sig processa fram de mest briljanta lösningar. Lösningar vars briljans visar sig först när de prövas på verkligheten utanför gruppen (sida 31).
Det är med anförande som med så mycket annat vi förbereder väl, som lektioner, föreläsningar och tal, att hur bra de är avgörs först då de får ett mottagande, dess värde är något som vi bygger upp tillsammans.
Firande av tagna steg är bra tillfällen till att stanna upp. För många år sedan skapade jag en mental bild av hur det skulle vara när den skrivna boken faktiskt var skriven. Då boken fanns i mitt hus. Var jag skulle sitta, hur jag länge skulle hålla i boken utan att öppna den och en lång rad andra detaljer om hur det skulle vara då. Det har hjälpt mig i stunder då projektet har känts motigt. Den senaste månaden har tiden gått åt till att bygga upp ett förlag och alla kontakter som krävs för att få boken till dem som vill läsa den. Förlags- och försäljningstankarna snurrar så fort nu att själva boken mest är något som ska bäras och skickas.
I en tid av göranden och måsten är det lätt att just göranden och måsten prioriteras, vilket riskerar att gå ut över glädjen att nå dit arbetet leder och att fira det. Inte sällan arbetar vi så hårt för att uppnå något, att vi väl där glömmer att glädjas eller till och med är oförmögna till det. (sida 276)
Därför får förläggaren ledigt ikväll. Ikväll finns ingen marknadsförare eller försäljare utan bara en författare som ska få hålla i sin bok. Brasan ska tändas, något rökigt ska hällas upp sedan ska vi njuta av alla steg som har fört oss hit utan att ägna några tankar åt de steg som ska tas imorgon.
Ibland kan en diffus önskvärd framtid vara en stark drivkraft. Det förbryllar mig lite. Just nu har jag tagit en dag ledigt i veckan för att kunna fokusera på att färdigställa och få förflyttande samtal på marknaden. Närmast ligger att få journalister intresserade, att skapa en lanseringsfest, att hitta en plats i bokhandeln och en rad andra saker som är helt nya i ett nystartat förlag. Att varje dag göra något som man aldrig tidigare har gjort är stimulerande men också utmattande. Det har i så många år funnits ett ”när boken är skriven” att tankarna på vad som ligger bortom det inte har tänkts.
Så länge vi lever har vi framtiden framför oss. Det finns ingen väg runt det. Framtiden kommer att formas utifrån en rad faktorer och många av dem är upp till oss själva att påverka. Mycket av vår framtid styrs av våra små och stora val. Mer av det önskade väljs och mindre av det oönskade. Framtiden formas utifrån utfallen av de val vi gör, i kombination med det vi inte råder över. Det har vi att förhålla oss till. Så ser livet ut. (sida 42).
För drygt femton år sedan mötte jag som styrelseledamot i LRF Väst Janne Landström och vi arbetar nu sedan många år nära varandra. När andra börjar arbeta med hur saker ska utföras vill han först få fram varför de ska genomföras och varför är en bra fråga att ställa sig själv. Efter mer än tvåtusen samtal är min tro på förflyttande samtal stark. Att försöka sprida dem blir därför som svar på varför rätt. Övertygelsen övervinner behovet av tydliga svar på hur saker ska göras, var, med vem och i vilken tid.
Motivationen som fick mig att skriva boken, alla generösa personer som finns runt mig och beslutet att ta ledigt en dag i veckan under våren för Catwood, är nu nog. Jag behöver inte veta vart det ska leda. Någon tydlig målbild behövs inte nu. Det känns som om jag har tagit mig upp på en våg som visat sig större än jag var föreredd på. Hur vågen bryter ligger bortom min kontroll så det jag kan göra är att parera det som sker just nu utan att försöka kontrollera det okontrollerbara, och jag njuter, nästan hela tiden.
Om allt går som planerat levereras snart ett par tusen böcker hem till Låbyn. Nästa steg är att få böckerna härifrån till dig och andra som vill köpa ett exemplar. Det egna förlaget Catwood ska på något vis få det att ske. Raden av frågor som söker svar är väldigt lång nu med allt från bokhandlares avtal till fraktkostnader. Vi kommer i framtiden att se hur en väg hittades genom alla obesvarade frågor, vi litar på att det är så och tar ett steg i den riktningen.
Hur litet steget än må vara är det en förflyttning i rätt riktning. Det inger hopp. Steget kommer att föra en bit från det som nu vill lämnas. Den som tycker sig ”sitta fast” kommer redan med det första steget att vara i rörelse. Vägen till den önskvärda framtiden får vara hur lång och otydlig som helst, det som räknas nu är att börja röra sig i en önskvärd riktning. Det är när nästa steg tas som det på riktigt händer något av det vi drömmer om, då vi på riktigt närmar oss vår dröm.
Vad är ett nästa steg för dig?
Svaret hänger samman med vem vi är just när frågan ställs, vilka resurser vi bär, hur vi kommer åt våra resurser och hur villiga vi är att använda dem. Nästa steg beror också på vad vi vill mest och hur gärna vi vill det. (sida 93)
Vår förhoppning motiverar oss att möta de obesvarade frågorna, förhoppningen att boken ska inspirera läsare att stanna upp och lyssna, för att komma längre. För Catwood handlar det nu om att lösa det som behöver lösas för att förflytta böckerna från oss till läsaren, vilket är något vi vill väldigt gärna.
I privatlivet finns det samtal vi minns som speciella.
I går kväll var jag med några arbetskamrater i Uddevalla och lyssnade på Christer Olsson, en föreläsare som liksom jag arbetar med samtal. Arbeta med det som finns, sa han, och och han använde många gånger ordet tillsammans. Med tillsammans menade han mer än att vara på samma ställe. Det är också grunden i de förflyttande samtalen.
Ett litet samtal kan göra stor skillnad
Den här boken handlar om vad som möjliggör förändring i samtal där någon vill ha en förändring. I ett professionellt samtal är det förhoppningsvis den övervägande delen i ett samtal. Privat är det kanske bara små sekvenser i ett av många samtal. I privatlivet finns det samtal vi minns som speciella. Ofta är det förtrogna samtal. Det är speciella tillfällen gällande tiden i livet, men också gällande tillfället, att det fanns tid att ostört prata färdigt. Kanske uttalades något som inte uttalats vare sig före den stunden eller senare. Oavsett hur vana vi är att prata om oss själva har vi alla en gräns som vi är försiktiga med att passera. När vi passerar den gränsen, då minns vi det. Kanske är det en sårbarhet, som ibland gör oss så slutna. Vi litar på någon, berättar och blir djupt besvikna när vi upptäcker att den som fick förtroendet inte var värdig det. Omvänt blir tillfället, när vi vågar lätta på vårt hjärta med någon, med någon som är villig att dela det som sällan annars delas. Det blir stunder att vara tacksam över, och leder till samtal som vi gärna vill ha fler av. (sidan 17)