En önskvärd framtid

Tillsammans kan vi göra skillnad

Under april-juni gav Catwood bort hundra böcker med uppmaningen att som ”betalning” skänka en gåva till röda korset. Vi startade egna insamlingar i Sverige och Norge för att underlätta gåvogivare. Här kommer nu ett tack för ditt bidrag.

Du gör all skillnad!

Som bekant så har hungersnöd slått otroligt hårt mot befolkningen i många länder i västra Afrika och Jemen.

20 miljoner människor befinner sig på gränsen till svält, orsakat primärt av torka och konflikter.

Tack vare ditt engagemang och de pengar som du samlat in genom att starta en egen insamling så har vi de senaste månaderna kunnat åstadkomma massor. Vi har sammantaget delat ut 2 100 ton mat i Sydsudan och gett flyktingar i Uganda tillgång till 600 000 liter rent vatten per dag. Vi har kunnat erbjuda drabbade i Somalia och Kenya kontantstöd för att köpa mat och dessutom kontinuerligt behandlat över 10 000 undernärda barn runt om i Somaliland på våra mobila kliniker.

Arbetet fortsätter på plats, tack vare det stöd vi får av givare och initiativtagare som dig. Ingen ska lämnas ensam i en katastrof!

Tack!

En gåva för en önskvärd framtid

Jag vill tillsammans med dig stötta några som lider brist på mat och vatten. Skänk valfritt belopp i insamlingen ”Mot en önskvärd framtid” på Röda korsets hemsida. Av mig får du ur handen boken ”Förflyttande samtal” signerad, under ordet tack (i bokhandel från 200 kr).

Gåva från Sverige: http://egeninsamling.redcross.se/afrikas-horn/8-7366.

Gåva från Norge: http://minaksjon.rodekors.no/sult/4-2502

Insamlingen pågår under maj och juni 2017

Jag har följt Röda korsets arbete från volontärer i Åmål till volontärer som tagit sig in i Somalias oroligare delar, för att där hitta en mamma. En mamma som är en av de miljoner som nu befinner sig i den del av världen där det är akut brist på mat och vatten.

Världen har blivit så liten och det har blivit så lätt att dela med sig. Ge några möjligheten att ta ett steg mot en önskvärd framtid. Hjälp de som hjälper att hjälpa.

Tack för din gåva.

Att uppmärksamma sitt önskvärda

Sista maj, sista dagen av de fyra månader under vilka en dag i veckan skulle åtgå till att färdigställa boken och få ut den på marknaden. När beslutet om tjänstledighet togs var det tid som behövdes. En vag bild av framtiden fanns men det var då så många frågor och vägar att välja, som myrstackens alla gångar. Idag fick jag vara med när en ledare stolt delade ut boken jag skrivit och jag fick se glädjen hos de som fick den.

Efter att ha sått och vattnat börjar nu boken sköta sig själv. Egenutgivna böcker har svårt att slå sig fram på många arenor där de stora förlagen dominerar. Två sådana arenor är att bli recenserad av bibliotekstjänst och att få stöd för produktionskostnader från Kulturrådet. Idag fick jag se omdömet från bibliotekstjänst som förklarar de senaste dagarnas beställningar därifrån. Jag ombad också att skicka fler böcker till ledamöter i Kulturrådet för genomläsning inför beslut denna månad, vilket innebär att ett första steg i den processen är avklarat. Bokbeställningarna rullar in och förfrågningar om att prata kring förflyttande samtal följer i dess spår. Förlaget Catwood sköter sig bra. Jag tar det nästan för givet fast jag för fem månader sedan inte visste att förlaget skulle startas.

Om jag vid beslutet att ta en dag ledigt under våren hade formulerat en önskvärd framtid för denna dag hade jag inte önskat något mer. Allt jag önskade och lite till har slagit in. Jag har efter många år färdigställt en bok jag är mycket stolt över, en bok som uppskattas. Boken tar för sig på en marknad där så många vill synas och sälja. Då så mycket annat lockar är det nu viktigt att inte glömma bort hur många år jag har drömt om detta och att jag nu lever den drömmen. Detta är ännu en dag värd att fira. Vad av ditt önskvärda lever du som är värt att fira?

Att glänta på en dörr

Ibland bara händer det. En fråga om min bok fick synas på en konferens gjorde mig till en del av den. De 350 platserna var snart bokade och jag fick möjligheten att ta två föreläsningar vilket innebar att möta två grupper av lärare och skolledare och vilka möten det blev. Jag är sedan mina tio år som lärare intresserad av lärarens kall och jag inspireras av lösningsfokus, så detta var en av mina favoritarenor. Jag pratade om att våga glänta på dörrar och hur ofta det finns så mycket mer där än vi kan ana. Nu inser jag att det var just det som hände idag. Jag ville sälja några böcker på en konferens och boken gav mig möjlighet att knyta nya kontakter långt mer värdefulla än några sålda böcker. Just nu har jag fantastiskt mycket att fira så Villa Anna i Uppsala är en bra plats att vara på. Alla som varit med och skapat denna dag och alla som fick en av de åtråvärda platserna har skäl att fira. Så nu stannar vi upp ett tag och firar alla lösningar som visar sig när vi vågar söka upp dem.

Ibland kan en diffus önskvärd framtid vara en stark drivkraft. Det förbryllar mig lite. Just nu har jag tagit en dag ledigt i veckan för att kunna fokusera på att färdigställa och få förflyttande samtal på marknaden. Närmast ligger att få journalister intresserade, att skapa en lanseringsfest, att hitta en plats i bokhandeln och en rad andra saker som är helt nya i ett nystartat förlag. Att varje dag göra något som man aldrig tidigare har gjort är stimulerande men också utmattande. Det har i så många år funnits ett ”när boken är skriven” att tankarna på vad som ligger bortom det inte har tänkts.

Så länge vi lever har vi framtiden framför oss. Det finns ingen väg runt det. Framtiden kommer att formas utifrån en rad faktorer och många av dem är upp till oss själva att påverka. Mycket av vår framtid styrs av våra små och stora val. Mer av det önskade väljs och mindre av det oönskade. Framtiden formas utifrån utfallen av de val vi gör, i kombination med det vi inte råder över. Det har vi att förhålla oss till. Så ser livet ut. (sida 42).

För drygt femton år sedan mötte jag som styrelseledamot i LRF Väst Janne Landström och vi arbetar nu sedan många år nära varandra. När andra börjar arbeta med hur saker ska utföras vill han först få fram varför de ska genomföras och varför är en bra fråga att ställa sig själv. Efter mer än tvåtusen samtal är min tro på förflyttande samtal stark. Att försöka sprida dem blir därför som svar på varför rätt. Övertygelsen övervinner behovet av tydliga svar på hur saker ska göras, var, med vem och i vilken tid.

Motivationen som fick mig att skriva boken, alla generösa personer som finns runt mig och beslutet att ta ledigt en dag i veckan under våren för Catwood, är nu nog. Jag behöver inte veta vart det ska leda. Någon tydlig målbild behövs inte nu. Det känns som om jag har tagit mig upp på en våg som visat sig större än jag var föreredd på. Hur vågen bryter ligger bortom min kontroll så det jag kan göra är att parera det som sker just nu utan att försöka kontrollera det okontrollerbara, och jag njuter, nästan hela tiden.

Från dröm till bok

Många vänner och bekanta som hört att jag skriver en bok berättar att de själva har den drömmen. Några vet att de ska skriva en bok, andra vet vilken bok de ska skriva, vad den ska handla om och hur historien ska byggas upp. Jag har hört till den första kategorin. Att jag någon gång i livet skulle skriva en bok har alltid varit en dröm för mig. I en önskvärd framtid står det en bok skriven av mig i bokhyllan, en bok som går att låna på biblioteket. Att det skulle behöva ta så många av livet att komma hit kan kännas onödigt. Så till dig som säger att du vill skriva en bok säger jag, börja skriva boken nu. Börja i alla fall att skriva.

När Alexandra var några år gammal fångade vi dagen med hjälp av sagor. Nattandet växlades med högläsning av sagoböcker men just Alexandra ville ofta höra våra sagor där Kalle Kanin och Husmusen var huvudfigurer. Några av historierna ville hon höra ofta. Evelina och Emil ville också få höra berättelserna från Låbynskogen och någonstans då barnen inte längre frågade efter sagorna uppmanades jag att skriva ner dem. År 2000 var de första nedskrivna och dryga femtio sidor ”Höstsagor” hade växt fram. Att ha printat ut ett exemplar var då nog och det exemplaret har jag varit rädd om genom åren.

De sista åren har jag velat skriva ännu en bok. Det är så mycket jag har sett hända i samtal som jag ville förklara och förmedla. Först var det spridda texter i både jobb- och den privata datorn. Spridda texter om samtal som jag försökte förstå genom att skriva ner dem och små anekdoter som jag inte ville glömma bort. Vägen från textmassa till en sammanhållande text är värt ett eget inlägg här men någonstans insåg jag att jag hade en bok att trycka, om så bara i ett exemplar för mig själv så som jag hade gjort med ”Höstsagor från Låbynskogen”.